Emmi, jourtjej: "När blev hårig motsatsen till naturlig?"
Som ung tjej har man sällan utrymme för att prata om sex, relationer och pubertet på ett plan då man ohämmat kan ställa frågor om allt man undrar över.
De tjejer jag träffat då jag hållit tjejgrupper på olika fritidsgårdar förklarar att även om de har en nära relation med sin mamma pratar de inte gärna om huruvida ens flytningar är något friskt eller om man måste raka sig där nere för att killar ska vilja ligga.
I skolan kommer en tant från ungdomsmottagningen och föreläser om hur menscykeln fungerar och att man bör använda kondom för att inte få könssjukdomar. Delar ut kondomer och går ut lika fort som hon kom in. Det här är allt ni behöver veta. Punkt.
Pga att det överlag är så tabu att prata om sex läser man istället i det tysta sexspalterna i veckotidningarna som dimper ner i brevlådan och pluggar in vilka skönhetsprodukter som effektivast tar bort “oönskad behåring“. Tjejer bör bara ha hår på huvudet förstår vi snabbt, allt annat är rätt äckligt och ohygieniskt sägs det. (Öh?)
Vi läser tidigt i tonåren specialnummer i vår favorittidning om vad killar gillar och vill ha för sorts tjejer. Det återkommande svaret är att de gillar tjejer som är sig själva och ser naturliga ut. Ordet naturligt och vad det kommit att betyda är för mig skrattretande. Bilden av den naturliga kvinnan som renrakad, noppad, vaxad och fixad är det som ses som det ideala.
En tjej säger på ett av våra tjejgruppsmöten att hon tycker det känns jobbigt att man ska behöva lägga ner så mycket tid på sitt utseende för att ses som attraktiv då hennes kompis snabbt kontrar med att det är viktigt att vara fräsch.
När blev hårig motsatsen till naturlig och vem bestämmer om du är ofräsch för att du inte är len på hela kroppen förutom huvudet, undrar jag och tjejerna blir smått förbryllade. En mening som plötsligt vänder upp och ner på skönhetsidealet om hur den välvårdade kvinnan bör se ut. En mening som ifrågasätter det som vi alltid fått höra och under tystnad accepterat utan vidare debatt. Ställt oss i ledet, allt för att passa in.
Läste nyligen Charlotte Roches debutroman Våtmarker, som är en stor inspirationskälla till denna text. En bok om 18åriga Helen som hamnat på sjukhus pga en misslyckad intimrakning. Redan från början byggs boken upp runt en ung kvinna som verkar ha extrema sexuella böjelser pga hennes fantasier, fetischer och tidigare sexuella erfarenheter.
Visst är det förståeligt när folk tappar hakan och snabbt kritiserar boken när de läser om en tjej som använder sin smegma som parfym, äter snorkråkor och onanerar under sängen på sjukhuset. Kritiker viftar undan den och tror att Roches enda syfte med boken var att bryta mot alla tabun.
Helen gör tvärt emot det man ska och får som ung kvinna och hon gör det utan att skämmas. De verkar inte ha insett att den är provocerande för att skapa diskussion om något som man idag viskar om. En diskussion om den skeva kvinnobilden över hur man bör se ut som välvårdad och den tabubelagda diskussionen om tjejers rätt till att utleva sin sexualitet på ett fritt sätt.
Emmi bloggar här www.emmistexter.blogspot.com
Kommentarer
Jag vet inte hur många gånger jag sett långa utläggningar om att kvinnor med hår under armarna är äckliga, ohygieniska och borde raka sig. När jag då frågar om MÄN med hår under armarna också är äckliga har jag fått svaret "Nej, men det är ju naturligt!". Jag undrar hur de tror att kvinnor fått sitt hår under armarna, genom att transplantera det dit eller? De flesta vuxna människor har hårväxt på kroppen, det är snarare onormalt att naturligt inte har hår under armarna.
Matilda den 11/06 2010
Jag har brottats en hel del med den här frågeställningen. Jag blir lätt påverkad av ideal eftersom jag har en ganska låg självkänsla. Men på senare år har jag insett vad varför det är så viktigt för mig att kämpa emot detta. Det handlar om att jag inte har råd att tycka illa om min egen kropp! Om hur onödigt det är och om vilka gränser det sätter upp för mig att njuta av mitt liv.
Precis som tjejen i tjejgruppen som tyckte det var jobbigt att behöva bry sig så mycket om sitt utseende för att vara attraktiv känner jag att livet består av så mycket mer. Om jag lägger all min tid på att leva upp till dessa ideal så kommer jag aldrig vara tillräckligt bra och jag kommer aldrig bli lycklig.
Det blev en lång kommentar men jag tänkt mycket på det här, så då kan det bli så. Tack för ett bra inlägg!
Kicki den 11/06 2010
Matilda: Jag håller med. Typiska stereotyper om vad som är manligt och kvinnligt är så tröttsamt. Och att man är äcklig som tjej med hår och fåfäng och feminin som kille om man väljer att raka bort hår är sjukt.
Kicki: "Den perfekta kroppen" är en illusion skapad av samhället och det är självklart att man mår dåligt då man aldrig når upp till den efterlängtade nivån. Jag blir glad av att höra att du nu prioriterar annat och känner dig nöjd med dig själv så som du är nu istället. Man slösar så mycket energi annars... även om det är lättare sagt än gjort att inte bry sig om de rådande idealen eftersom de berör oss på något plan oavsett, mer eller mindre medvetet. Det är verkligen viktigt att understryka och det här med självkänslan är ju något man ständigt måste jobba med och träna upp. (oavsett hur gammal man är, tror jag iaf).
Kram!
Emmi den 11/06 2010
Hej!
Skrev just en b-uppsats om det här! Superintressant ämne och fenomen, det finns en del skrivet om det faktiskt. Om man ska gå tillbaka i tiden så var det väl i USA på 1940-talet kanske som den hårlösa normen började befästas. :)
AnnaSara den 11/06 2010
Skriv ny kommentar